Det värsta jag vet är vetandet att man inte är tillräcklig. Veta att man inte är den personen, en person vill ha eller behöver. Att man är bra, men inte riktigt i nuläget. Dessutom försöker man ju vara så bra som möjligt men ändå inte riktigt räcker till. Det vetandet, är fanemig inte kul. En fobi egentligen. Men jag antar att man inte riktigt kan vara perfekt i alla läger. Att man helt enkelt måste chilla med livet i vissa tillfällen. Tankarna bara bubblar i skallen. Kanske därför den gör ont ... Hursom tänkte jag gå och dö just nu, med en skål apelsinklyftor.  Imorn är det spanskaprov, och efter ska jag softa med bästa chompis innan kyrkan.