Varför ska det alltid vara så att man vill ha det man inte får ? Och man vill inte ha det man får ? Så äre fanemig i allt. Kärlek, ekonomi, you name it. Så jävla typiskt egentligen. Tex så kan man göra vad som helst för en badboy kille som kanske tillochmed har flickvän, medans det står en helt perfekt hundraprocentig singel kille brevid och gör vad som helst för dig. Ändå vill man ha den där badboyen, just för att det är leken som är rolig. Jakten. Rushet. Adrenaliten. Det är helt insaine. För in the end kommer allting bara fucka up dig. Kroppen borde alltså naturligt kunna välja rätt väg, istället för fel tycker man ?! Och nu skriver jag detta från ett allmänt perspektiv, inte personligt. Ni har väl också tänkt på detta alla ni där ute ? Det måste ni nästan ha gjort, för det kan fan inte bara hända mig och Denize typ jämt. Aja, detta problem stör mig så grovt. I-landproblem hallååå. Ville bara få ut mig detta ur min ihopskrynkliga, lilla hjärna.