Förstår du inte att jag saknar dig ? Att allt kommer blir bra, bara vi ses och umgås ? Att jag tänker på dig hela tiden ? Att jag vill att allt ska bli bra igen ? Snälla, förstå. Orkar inte skiten mer. Vill inte höra alla bortförklaringar. Sanningen håller längst, oavsett om det gör ont. Jag försöker, men det enda jag får tillbaka är skit. Känns det som. Jag är vaken nätterna långa, tårarna tränger sig igenom. Försöker hålla mig, men ibland går det inte. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Saknar du mig ? Älskar du mig ? När du sa oavsett vad, menade du verkligen det ?